Man är mans gamman betyder
Den höges sång
1.
The verses are attributed to Odin; the implicit attribution to Odin facilitated the accretion of variousvarenda dörrar,
innan in man går,
skarpt skådas lärcentrum,
skarpt granskas utbildningsinstitution,
ty ovisst existerar för att känna till,
var ovänner sitta
borta vid salens bänkar.
2. inom belönande, hell er!
Gäst existerar in kommen,
Sägen, fanns sitta denne skall!
Brått besitter den,
som vid bränderna nära härden
skall fresta, vad succé han får.
3. flamma behöver,
den in äger kommit,
och kall äger blivit angående knäna.
Mat samt textilier
den man tarvar,
som besitter ovan fjällen farit.
4. en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig tarvar
vandrarn, vilket kommer mot måltid,
handduk samt vänlig välkomst;
välvilligt sinne,
om han sådant kunna vinna,
samspråk samt bjudning igen.
5. Vett behöver,
den liksom vida färdas;
lätt existerar hemma vadhelst.
Mång ögonkast får,
den såsom intet förstår
och sitter tillsammans kloka tillsammans.
6. ovan sitt förnuft
skall man stolt ej artikel,
fasthellre inom väsendet varsam!
När enstaka klok samt sluten
kommer mot gården,
sällan den försiktige sig skadar,
ty osvikligare kompis
man inte någonsin får
än många mannavett.
7. Den varsamme gästen,
som mot gille kommer
tiger beneath lyssnande tystnad;
med öronen hör efter,
med ögonen skådar,
så spanar fanns klok samt spejar.
8. Säll existerar den,
som åt sig vinner,
lovord samt lisa inom nöden.
Otryggt existerar allt,
som man äga skall,
buret inom andras bröst.
9. Säll existerar den,
som till sig äger
lovord samt förnuft uti existensen,
ty onda anslag
man ofta rönt
alstras ur andras bröst.
förbättrad börda
man små frukter från växter ej vid vägen
än många mannavett.
På främmande ort
går detta framför guld.
Slikt existerar den torftiges tillflykt.
förbättrad börda
man små frukter från växter ej vid vägen
än många mannavett.
Sämre vägkost
man ej släpar ovan fältet
än övermått utav maltdryck.
Ej existerar sålunda gott,
som gott man säger,
öl på grund av människors ätt;
ty mindre enstaka man,
ju mera han dricker,
vet mot sig, vilket idéer denne besitter.
Glömskans häger heter,
den ovan glatt team svävar;
han snattar ifrån män deras sans.
Med den fågelns fjädrar
jag bunden blev
i Gunnlods gård.
Drucken jag blev,
blev döddrucken
hos den förfarne Fjalar.
Gille existerar ypperst,
då plats gäst går bostad
med sinnen inom full sans.
Tyst samt klok
vare konungason,
och djärv, då strid står;
munter samt lycklig
bland män envar,
tills han från döden drabbas!
Ovis man
tror sig ständigt lärcentrum leva,
om till vapenskifte han sig aktar,
men ålderdomen giver
honom ingen frid,
fast honom spjuten spara.
ett gäck stirrar,
när han mot gille kommer;
han talar ifall allt alternativt tiger;
på identisk gång,
som enstaka sup denne får,
då existerar detta slut tillsammans hans slughet.
Blott den vet,
som vida reser
och fjärran farit äger,
vad lynnesart
leder envar.
Han vet, vilket vett existerar.
Håll ej vid hornet,
drick dock hovsamt egen,
tala, vad liksom höves, alternativt tig!
För detta okynnet
ingen dig tadlar,
att ni tidigt sängen söker.
Glupske slukaren,
om besinning han ej vet,
äter sig ohälsa.
Löje skaffar ofta
i team tillsammans med okloka
åt enfaldig man hans mage.
Hjordar känna till
när vända bostad dem utbildning,
och gånga då ifrån gräset,
men ovis man
aldrig känner
sin personlig mages mått.
enstaka eländig man
och illasinnad
gör hån åt vad likt helst;
det vet han icke,
som han känna till behövde,
att honom fel ej saknas.
Ovis man
alla nätter vakar,
grubblar samt grämer sig till allt;
matt existerar han,
när morgonen kommer;
vedermödan existerar, liksom den plats.
Ovis man
tror varenda existera
vänner, liksom vänligt le;
han förstår icke,
fast dem markera mot honom,
om denne bland sluga sitter.
Ovis man
tror samtliga existera
vänner, vilket vänligt le;
när vid tinget han kommer,
det ter sig uppenbart,
att erhålla hans mål föra.
Ovis man
tror sig allt känna till.
när inom vrå inom skygd han vistas;
men jämn han vet,
vad denne svara skall,
när män hans förmåga fresta.
Ovis man,
som bland andra kommer,
gör bäst inom för att tyst förbliva;
ingen vet,
att han intet är kapabel,
om ej till ymnigt denne ordar.
Ingen känner
den, såsom ingenting vet,
om icke till ymnigt denne ordar.
Klok den synes,
som erfaren existerar
att spörja samt spörsmål besvara.
Hemligt inte någonsin
kan behållas sådant,
som går ifrån munhåla mot munhåla.
Alltför många talar,
den liksom inte någonsin tiger,
av mening tillsammans med ingen fras.
Hastig tunga,
som ej hålles inom styr,
ofta sig ofärd pratar.
mot ögnagyckel
skall man ytterligare ej hava,
om han fullfölja såsom gäst mottagning.
Klok mången tyckes,
om han ej tilltalas,
och helskinnad behållas han får.
Klok förefaller,
den mot flykten tager,
en gäst, liksom existerar hånfull mot gäst.
Föga den vet,
som flinar nära måltid,
om han tillsammans med gramsne ej glammar.
flera män
med mångprövad vänskap
gyckla tillsammans med varandra nära gillet.
Alltid detta existerar
ett upphov mot strid,
att gäst tvistar tillsammans gäst.
vid morgonen ett man,
sig måltid rikligt skaffe,
om han mot bekanta ej kommer;
annars sitter denne samt snappar,
som svulten denne vore,
och kunna föga fråga.
massiv omväg
till ovän existerar,
fast nära vägen hans stuga stode;
men mot god kamrat
på gen vägar,
vore han än fjärran faren.
vandra skall man,
ej existerar gott, för att gäst
är ständigt vid identisk plats.
Ljuv bliver led,
om länge kvar
på enstaka annans bänk han bliver.
en bo existerar bäst,
fast blott helt litet,
herre existerar hemma envar.
Fast man smala vägar besitter mot överdel
och blott numeriskt värde getter äger,
är detta förbättrad än bedja angående föda.
en bo existerar bäst,
fast blott helt litet,
herre existerar hemma envar.
blödande existerar hjärtat
på den, vilket bedja skall
sig föda mot varenda uppgift.
ifrån sina vapen
ej vike ett man
på fältet en enda fjät,
ty ovisst existerar för att känna till,
när ute vid vägen
spjutets spets är kapabel tarvas.
Ej således givmild man
eller gästfri jag fann,
att ej åt gåvor denne gladdes,
eller således litet snål
på sitt frakt,
att led vore ersättning, ifall han finge.
Den vilket välstånd
förvärvat äger,
skall torftighet ej tåla;
ofta spars åt okär,
vad åt älskling fanns ämnat;
mycket går värre, än man väntat.
tillsammans med vapen samt textilier
glädje vänner varandra!
Själv man skönjer detta bäst.
Genom gengåvor vänskapen
varar längst;
om annars detta önskar sig väl.
mot sin kompis
skall man kamrat existera
och vedergälla gåva tillsammans med gåva;
med löje skall man
löje gälda
och försök för att lura tillsammans med lögn.
mot sin kompis
skall man kompis existera,
till honom samt hans vän;
men mot oväns kompis
skall ingen man
någonsin kamrat existera.
Vet ni, angående kompis ni besitter,
som ni väl tror
och gott från honom önskar hava;
förtrolig skall ni artikel
och vängåvor skifta,
träffa honom titt samt ofta.
angående ni besitter ett ytterligare,
som ni illa tror,
och från honom dock gott önskar hava;
fagert skall ni prata
men falskt tänka
och vedergälla list tillsammans med lögn.
Ytterligare gäller
om den, ni illa tror
och vars onda sinne ni anar:
mot honom skall ni le
och låtsa vänskap;
samma gåva åt givaren gälda.
Ung fanns jag fordom
och for ensammen,
då råkade jag vilse ifall vägen;
jag tyckte mig rik,
då jag träffade ett annan:
man existerar mans gamman.
Modiga samt givmilda
män leva bäst,
nära sällan sorg;
men fåvitsk man
fruktar allt möjligt,
sörjer ständigt snål nära gåvor.
tillsammans kläderna mina
jag klädde vid fältet
tvänne gubbar från trä;
hela karlar dem tycktes,
när enstaka klut dem hade;
nesligt existerar naken artikel.
Tallen torkar,
som vid tomten står,
och ej skyddas från bark alternativt barr;
så existerar ock ett,
som ingen älskar.
Vi skall han länge leva?
angående ock hetare än flamma
med osäkra vänner
brinner fem dagars fred,
så slocknar den dock,
när sex dem bliva,
och dör (om växter) all vänskap.
många skall
ej mannen giva,
ofta får han lovord på grund av litet;
med hälften från enstaka bulle
och tillsammans bägare vid lut
vann jag mig enstaka kompis.
Små sandstränder,
små sjöar,
små äro människors sinnen.
Ej samtliga män
fingo identisk visdom;
ovis överallt existerar enhälft.
Medelmåttigt klok
var man skall artikel,
aldrig existera alltför klok.
Bland män existerar existensen
mest fagert till dem,
som väl känna till många.
Medelmåttigt klok
var man skall artikel,
aldrig artikel alltför klok.
Klok mans sinne
är sällan glatt,
om allvis han existerar, likt detta äger.
Medelmåttigt klok
var man skall existera,
aldrig existera alltför klok.
Sitt öde vete
ingen vid förhand;
då existerar honom sorglösast sinnet.
Brand brinner från brand,
tills denne brunnen existerar,
låga tändes från låga.
Den ene på grund av den andre
genom mening blir känd,
och den alltför slöe genom slapphet.
Arla stige upp,
den likt äga önskar
en ytterligare egendom alternativt liv!
Sällan liggande ulv
ett lårstycke får
eller sovande man seger.
Arla stige upp
som äger arbetsfolk erhålla,
och tage tillsammans sin syssla inom tu!
Mycket försinkas
för den, angående morgonen sover;
rask existerar mot hälften rik.
från torrt virke
och taknäver
en man måttet känner,
och vad ved
vara är kapabel
ett helt kvartal alternativt halvår.
Tvagen samt mätt
ride mannen mot tinget,
fast klent denne existerar klädd!
Över fotbeklädnad samt knäbyxor
ej skamsen någon vare,
ej heller ovan hästen,
fast han äger ett dålig!
han far samt fikar
med framåtböjt skalle
örnen vid urgammalt hav;
så ock den man,
som bland flera kommer
och äger förespråkare erhålla.
problem att diskutera den göre
och give svar,
som klok önskar kallas!
En må ett fåtal känna till,
en andre icke;
veta detta tre, sålunda vet världen.
ett klok man
skall kuva sitt lynne,
sin härsklystnad hålla inom tygel.
Då han märker,
när bland modiga han kommer,
att ingen existerar djärv framför varenda.
på grund av dem mening,
som mot andra man besitter sagt,
ofta man bitter får böta.
många till tidigt
kom jag vid flera ställen
men alltför sent vid somliga;
drucket fanns ölet,
obryggt ibland;
sällan kommer led mot lags.
på denna plats samt plats
man mig bostad ägde bjudit,
om ej föda mot målen jag behövt,
eller numeriskt värde lår hängt
hos den trofaste vännen,
sedan en jag ätit ägde.
Elden existerar bäst
för små människor från människor
och solens ögonkontakt,
och angående sin välbefinnande
man hava får
och leva utan gods.
ett man existerar ej olycklig,
fast usel mot hälsan;
mången existerar från söner säll,
mången från fränder,
mången från fullt upp tillsammans med frakt,
mången från välgjort verk.
förbättrad existerar leva
än för att liv sakna;
vid liv, får sig karl ständigt nötboskap.
Eld såg jag brinna
i bål åt den rike,
och död nedsänkt han utanför dörren.
Den halte tillägg ridhäst,
den handen mist, blir herde,
den döve duger inom strid.
Blind existerar förbättrad
än för att bränd vara;
ej från någon nytta existerar liket.
ett son existerar förbättrad,
fastän sent född,
sedan faderns levnad existerar liden.
Sällan bautastenar
man ser nära vägen,
om ej frände ovan frände dem rest.
numeriskt värde äro stridsmän:
tungan dödar huvudet;
under varenda päls
jag avvaktar enstaka grabb.
tillsammans med fröjd den natten motser,
som matsäck äger för att njuta,
Kort räcka skepps rår,
höstnatt hastigt skiftar.
På fem dagar växlar
vädret många
men mer vid ett tidsperiod.
Den icke något vet,
som ingenting vet;
av stor mängd tillgångar eller förmögenhet mången röjes vilket narr.
Den ene existerar rik,
den andre fattig,
lägg ej den detta mot last!
Fä dör,
fränder dö,
även egen skiljes ni hädan,
men eftermålet
aldrig dör
för envar, likt en gott äger vunnit.
Fä dör,
fränder dö,
även egen skiljes ni hädan,
men en vet jag,
som inte någonsin dör,
domen ovan död man.
att vara berusad eller övermättad fårfållor
såg jag hos Fitjungs söner,
nu traska dem tillsammans med tiggarens stav.
Överflöd existerar
som enstaka ögonblink,
vankelmodigast från vänner.
ett ovis man,
om denne erhålla förmå
gods alternativt kvinnors gunst,
hans stolthet växer,
men förståndet icke,
i dårskap går han duktigt långt.
detta rönes då,
när angående runor ni spörjer,
om dem stavar, likt ifrån gudarne stamma,
som höga makter höggo,
och skaldefebern skar,
då tyckes detta bäst, för att denne tiger.
ifall kvällstid skall dagen prisas,
gift kvinna, då denna bränd existerar,
svärdet, då detta frestat existerar,
flicka, då denna gift är;
is, då man ovan kommer,
öl, då detta drucket existerar.
inom blåsväder skall träd man fångstredskap,
i bris ro ut vid öppet ocean,
i mörkret tillsammans mö språka,
ty flera existerar dagens ögon.
Å skepp skall man hastighet utföra
och skölden mot skydd hava,
till fäktning svärdet
och flickan för att puss.
nära flamma skall man maltdryck dryck,
på isen skridsko åka,
en kamp skall man mager köpa,
en klinga tillsammans oxiderat järn uppå;
hemma skall man höst göda
men hunddjur inom fäbod.
vid mening från ett mö
må ingen man lita,
eller tro vid gift kvinnas tal;
ty vid rullande hjul
deras hjärta existerar skapat,
föränderlighet inom bröstet inlagd.
Bristande båge,
brinnande låga,
glupande ulv,
gormande kråka,
grymtande svin,
gran utan rötter,
växande våg,
vällande gryta.
Flygande spjut,
fallande bölja,
is, blott nattgammal,
orm inom fingerprydnad,
bruds mening inom bädden,
ett brustet svärd,
björnens lek,
ett små människor från enstaka konung.
enstaka sjuk kalv,
en självrådig träl,
en foglig vala,
de nyss fallne inom striden.
Tidigt sådd gård
må ingen tro,
och ej på grund av snart sin son;
av vädret beror åkern,
av sitt vett sonen,
båda tvivelaktiga domstol.
Din broders mördare,
om denne mötes vid vägen,
ett halvbrunnet bostad,
en ridhäst, än sålunda snabb,
- ty borta existerar gagnet,
om en ben skadas -
ingen vare sålunda lättrogen,
att denne litar vid allt detta!
älskade från kvinnor,
som uppleva bedrägeri,
är såsom tillsammans ridhäst utan broddar
på hal fryst vatten åka
med ett yster tvååring
och illa tämd,
eller inom stickande storm
med en styreslöst skepp
eller såsom halt man vid töfjäll
skulle taga enstaka ren.
dryckesställe sanning jag talar,
ty båda jag känner:
karlars tro mot kvinnor även vacklar.
Då prata oss fagrast,
när oss falskast tänka,
det snärjer ock kloka sinnen.
Fagert skall man prata,
friarskänk erbjuda,
om ett flickas älskade man önskar ett fåtal,
den ljuslätta ungmöns
älsklighet prisa;
då får, den såsom friar.
på grund av älskog lasta
aldrig man skall
sin nästa någonsin;
ofta verkar vid den vise
men vid vettlös man ej
bedårande däjlighet.
Ty ingalunda lasta
en ytterligare man skall
för fel, liksom existerar fleras;
till galna ifrån kloka
gör karlars söner
älskogs mäktiga åtrå.
Blott själen gömmer,
vad inom hjärtat bor,
ensam sin emotion denne känner.
Ingen sjukdom existerar värre
för ett själfull man
än för att leva, tillsammans med intet belåten.
detta varsnade jag,
då inom vassen jag satt
för för att möta min älskad mö;
kött samt blod
mig min käresta plats,
och dock jag ingenting från hon fick.
Billings mö
jag inom bädden fann
solvit vila.
En jarls härlighet
höll jag på grund av intet
mot för att tillsammans med denna förlederska leva.
»Nära afton
du, Oden, skall komma,
om mö di dig vinna vill;
allt går illa,
om ej utan sällskap oss
slik sak veta.»
Åter jag kom
och älska mig tyckte;
vist fanns ej, vilket jag ville.
Jag hoppades då,
att jag hava skulle
all hennes älskade samt tjusning.
då jag kom fram,
fick jag var titta
hela vakten från kämpar vaken,
med burna bloss
och brinnande ljus;
min väg sig visade farlig.
samt nära morgonen,
när jag närmade mig åter,
då sov salens vakt.
En hynda jag då fann
på detta hulda vivets
bädd bunden ligga ner.
Mången mö god,
om man mönstrar noga,
lätt ändrar sitt lynne mot män.
Det jag rönte,
när jag rådklok mö
till lättsinne lockade;
allehanda smälek
den sluga mig ådrog,
och intet jag fick från den flickan.
Man skall lycklig inom hemmet artikel.
och glamma tillsammans med gäster,
dock förståndigt man sörje till sitt;
minnesgod samt målför,
om man mångvis önskar artikel,
omtala ofta detta goda.
Ärkenöt den heter,
som besitter intet för att säga;
det existerar dem ovisas art.
Åldrig jätte jag besökte,
nu existerar åter jag kommen;
där föga jag fick tillsammans för att tiga.
Ej erhålla mening
till min fromma jag talte
i Suttungs salar.
>
Gunnlod mig gav
på guldstolen
en dricka från detta dyrbara mjödet.
En lumpen ersättning
lät jag hon ett fåtal
för hennes ärliga ömhet,
för hennes lidelses längtan.
Borrens munhåla
lät jag väg eller spår mig väg
och gång inom stenen gnaga;
jag ovan samt beneath
omgavs från jättars väg;
då gällde detta hals samt viktig.
från skickligt vunnen estetik
har jag skickligt mig begagnat,
den kunnige föga fattas;
ty Odrörer
har idag upp kommit,
dit, var människor bygga samt bo.
Ovisst existerar,
om än jag kommit
igen ifrån jättars gårdar,
om ej från Gunnlod jag hjälpts,
den goda flickan,
som jag fick inom famnen avsluta.
nästa solens tid rimtursarne
att fråga gingo
om den Höges gifte
i den Höges sal;
efter Bolverk dem sporde,
om åter denne kommit
eller Suttung ihjäl honom slagit.
Ed vid fingerprydnad tror jag Oden
avlagt hava;
hur är kapabel man vid hans löften lita?
Med svek han mjödet
från Sutting tog,
och inom gråt han lämnade Gunnlod.
period existerar för att förtälja
på talarens sittmöbel,
som nära Urds brunn existerar.
Jag såg samt teg,
jag såg samt tänkte,
jag lyssnade mot männens syfte.
Om runor hörde jag dem prata,
om råd dem ej heller tego,
vid den Höges sal,
i den Höges sal
hörde jag sägas således.
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, angående ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
Stig ej upp ifall natten,
om ni ej existerar ute samt spanar
eller måste ut vid gården gå!
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, ifall ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
Sov ej hos kvinna,
som existerar erfaren inom trolldom,
så för att denna inom famnen dig fängslar!
denna fullfölja detta således,
att ni ger varken akt,
om mot domstol alternativt konungen ni kallas;
mat ni önskar ej hava
eller människors umgänge;
sorgsen går ni för att vila.
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, angående ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
En annans fru
du inte någonsin efternamn
att förtroligt tillsammans med dig tala!
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, ifall ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
Om vid fjäll alternativt fjärd
du fara lyster
skaffa dig riklig reskost!
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, angående ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
En elak man
du inte någonsin låte
höra vad otur dig hänt;
ty från enstaka elak man
du inte någonsin får
för lämnat tillit ersättning.
Svårt tilltygad
såg jag ett man
genom mening från enstaka ond kvinna;
falsk tunga
tog hans liv,
och dock ej på grund av rätt sak.
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, ifall ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
Vet, ifall enstaka kompis ni besitter,
som ni väl tror,
far träget för att honom träffa;
ty från ris höljes
och högt växttäcke
den väg, vilket ingen går eller reser.
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, angående ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
En god man ni efternamn
till gamman samt förtrolighet;
lär dig tjusa människor för att hålla dig kär!
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, ifall ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
När ni får enstaka kamrat,
den förste fanns inte någonsin
att våldsamt vänskapen slita;
sorg fräter hjärtat,
när man yttra ej får
för någon all sin hug.
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, angående ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
Ord skifta,
aldrig ni skall
med dåraktig dumbom.
Ty från illasinnad man
du inte någonsin skall
få gott tillsammans med gott lönat.
Men ett god man
dig gagnar tillsammans sitt lov
och fullfölja dig omtyckt från andra.
Lik släktskap existerar vänskap,
då man yttra får
en ytterligare all sin hug.
Allt existerar förbättrad
än artikel brått föränderlig;
den existerar ej kamrat, liksom blott välkommet säger.
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, angående ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
Tre mening icke växla
i träta tillsammans enstaka usling;
den förbättrad existerar ofta böjlig,
när den sämre träffar.
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, angående ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
Skomakare fanns ej
eller skaftmakare
annat än åt dig själv;
om sokn existerar illa skapad
eller skaftet snett,
då önskas ovan dig ont.
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, ifall ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
Om ont ni märker,
säg, för att ont detta existerar,
och giv ej din fiende frid.
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, angående ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
Åt ont lycklig
aldrig fanns,
men gläds åt detta goda!
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, angående ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
I träffningens tummel
titta ej uppåt
- dödlig fruktan
drabbar männen -
att icke magi dig träffar.
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, ifall ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
Om hos god kvinna
du önskar anlända inom ynnest
och erhålla fägnad från,
fagert skall ni lova
och fast löftet hålla;
den blir lycklig, vilket får något gott.
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, ifall ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
Varsam ber jag dig artikel,
dock ej alltför varsam.
Var tillsammans med ölet varsammast
och tillsammans annas fru,
och tillsammans med detta tredjeplats,
att ej dig toppride tjuvar.
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, angående ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
Till hån samt löje
hav inte någonsin
gäst alternativt främling, såsom färdas!
Ofta illa känna till,
de vilket inne sitta,
vad slags människor, likt farande anlända.
Ingen existerar sålunda god,
att ej bristande han äger,
eller sålunda dålig, för att mot intet denne duger.
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, angående ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
Åt åldrig talare
du inte någonsin må skratta;
ofta gott existerar, vad dem gamle yttra.
Ofta ur skrumpet skinn
skarptänkta mening anlända,
sådant såsom hänger bland hudar
och slänger bland småskinn
och enkel dinglar bland löpmagar.
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, ifall ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
En gäst ni skall ej skymfa
eller jaga vid porten;
fägna den fattige väl!
Ej svag existerar den dörrtapp,
som svänga skall
och öppna på grund av varenda.
En fingerprydnad ni dock giv,
eller vid din rygg
allt ont dem dig önska.
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må ni taga;
du får fördel, ifall ni följer dem,
de bli goda för att begagna.
Då maltdryck ni dricker, sök hjälp
av jordens kraft,
ty mark mot ölrus hjälper
och flamma mot sjukdomar,
ek ger avföring,
ax skyddar till trolldom,
mjöldryga mot bråck,
månen mot rasande,
bete mot bitsjuka,
bot mot ont äro runor,
mot fluss existerar fast mark.
Jag vet, för att jag hängde
på detta vindiga trädet
nio bota nätter,
djupt stungen tillsammans med spjut
och given åt Oden,
jag egen åt mig egen,
uppe inom detta träd,
varom ingen vet,
av vad rötter detta runnit upp.
Man bakverk mig ej dryckesställe
eller inbjöd mig horn,
skarpt jag neråt skådade;
jag tog upp runor,
med rop jag tog dem,
så föll jag åter därifrån.
Nio kraftsånger lärde jag
av namnkunnig son
till Boltorn, Bestlas fader,
och ett dricka jag fick,
av detta dyrbara mjödet,
som östes ur Odrörer.
Då tog jag för att förkovras
och erfaren artikel,
att växa samt väl trivas;
ord mig från mening
ord skapade,
verk mig från verk
verk alstrade.
Runor skall ni hitta,
rätt uttydda stavar,
mycket stora stavar,
mycket starka stavar,
som skaldefadern skar
och gudamakter grovo
och dem rådandes herre ristade.
Oden bland asarne
men till alferna Dain
och Dvalin på grund av dvärgarna,
Allsvinn åt jättar
gjorde runor,
några runor jag ristade egen.
Vet ni, hur ni rista skall?
Vet ni, hur ni reda skall?
Vet ni, hur ni färga skall?
Vet ni, hur ni fresta skall?
Vet ni, hur ni bedja skall?
Vet ni, hur ni blota skall?
Vet ni, hur ni sända skall?
Vet ni, hur ni slopa skall?
förbättrad existerar intet bedja
än för att blota på grund av mycket;
gåva önskar, för att gengåva gives.
Bättre existerar intet sända
än alltför många slopa.
Så ristade Tund
före tidsåldrarna,
när denne reste sig upp,
när han återkom.
dem kraftsånger kunna jag,
som ej konungens maka
och ingen mans ättling förmå.
Hjälp heter ett,
och hjälpa dig den skall
mot processer samt sorger
och samtliga lidanden.
Den nästa, jag kunna,
är nödig till dem,
som vilja såsom doktor leva.
Den tredjeplats jag är kapabel,
om detta tarvas mig erhålla
fjättrar åt fiender mina;
eggen jag dövar
på mina ovänners svärd,
att deras klingor samt knölpåkar ej hugga.
Den fjärde jag förmå,
om fiender vid mig
med grupp äga lemmarne bundit.
Galder jag sjunger,
så för att vandra jag kan;
från foten fjättern springer
och ifrån handen handkloven.
Den femte jag kunna,
om fiendepil avlivad
jag falla inom flocken ser;
så häftigt han ej flyger,
att jag hejdar honom ej,
om blott min ögonkontakt honom sett.
Den sjätte jag säger,
om mig sårar ett man
genom runor vid rötter från växt,
och på grund av denne fyr,
som min fiendskap kräver,
det blir menligt mera än till mig.
Den sjunde jag är kapabel,
om själva salen jag ser
brinna kring bänkat lag;
lågan träffar ej sålunda högt
att jag släcker den ej,
slik galder, liksom jag yttra är kapabel.
Den åttonde jag är kapabel,
som på grund av samtliga existerar
lämplig för att lära;
när hat uppstår
bland hövdings söner,
jag botar detta brått.
Den nionde jag förmå,
om mig kris hotar,
att bärga min båt vid hav;
vinden jag stillar
på vågen ute
och sjunger all vattendrag inom sömn.
Den tionde jag kunna,
om trollkvinnor jag ser
högt inom luften leka.
Jag vållar detta därför,
att dem vilse fara
om skepnaden, dem själva äga,
om själen, liksom dem själva äga.
Den elfte jag är kapabel,
om mot örlog jag skall
gå tillsammans med gamla vänner.
Under sköldarna jag sjunger,
och dem skynda tillsammans kraft
utan sår mot slaget,
utan sår ifrån slaget,
komma helbrägda ifrån vilket såsom helst.
Den tolfte jag förmå,
om uppi växt jag ser
hängda döda dingla.
Så ristar jag
och runor färgar,
att den kroppen kommer
och talar mig mot.
Den 13:e jag brukar,
om en små människor jag skall
genom vattenösning viga.
Stupa denne skall ej,
fast inom strid denne kommer,
ej segnar denne krigare till svärd.
Den fjortonde jag är kapabel,
om till folkets skara
jag skall tälja gudars tal;
asar samt alfer
jag samtliga vet besked om;
den ej erfaren existerar, detta ej kunna.
Den 15:e jag kunna,
som Tjodreyrer sjöng,
en dvärg framför Dellings dörr;
kraft han sjöng åt asar
och åt alfer succé,
förstånd åt stridernas gud.
Den sextonde jag förmå,
om den sluga möns
lidelse samt lust jag önskar hava.
Hågen jag vänder
hos vitarmad kvinna
och förändrar all hennes själ.
Den sjuttonde jag förmå,
att sent skiljes ifrån mig
den flicka, jag älskar.
Dessa sånger
du sakna skall
länge, Loddfavner.
Men dem äro goda såsom gåva,
nyttiga för att nå,
behövliga för att hava.
Den adertonde jag är kapabel,
som jag inte någonsin lär
åt mö alternativt mans fru -
allt existerar bäst,
som man isolerad kan;
det existerar sångens slut -
utom åt hon
som tillsammans armen mig famnar
eller åt mig systra existerar.
för tillfället existerar den Höges låt framsagd
i den Höges sal,
gagnrik på grund av människors söner,
gagnlös på grund av jättars söner.
Hell den, såsom framsade!
Hell den, vilket kan!
Njute gott, den liksom begrep!
Lycklige dem, vilket lyssnat!