Den svenska alkoholpolitiken olika ben
Sveriges alkoholpolitik
Sveriges alkoholpolitik syftar officiellt mot för att minska alkoholkonsumtionen inom landet liksom en led inom för att befrämja folkhälsan samt minska dem skadliga effekterna från alkoholen.[1] Bland annat existerar målen för att resurser mot alkohol bör begränsas, för att efterfrågan vid alkohol bör reduceras, samt för att öka kunskapen angående konsekvenserna från alkoholdrickande samt tillhandahålla god vård samt behandling.
Den svenska regeringens politik existerar influerad från ett rad beslut inom EU liksom äger fått mot resultat för att detta efter den 1 januari2004 existerar tillåtet för att ta in större mängd alkoholhaltiga drycker jämfört tillsammans med tidigare. Statistik ifrån bland andra Socialstyrelsen visar för att detta genomsnittliga alkoholintaget beneath tid 2006 plats tio liter ren alkohol till personer ovan femton år.[2]
Historik
[redigera | redigera wikitext]Till samt tillsammans med 1700-talet
[redigera | redigera wikitext]Fokus på grund av alkoholpolitiken inom land äger inom långa tider varit spritdrycker, framför allt brännvinet, liksom fanns den beverage såsom framställdes samt konsumerades inom landet.
Sedan åtskilliga år tillbaka syftar den svenska alkohol-politiken till att kontrollera och begränsa alkoholkon-sumtionen för att på så vis minimera alkoholens skade-verkningar, på såväl individ- som samhällsnivåBeskattningen från brännvinet äger både haft syftet för att begränsa supandet samt för att dra in skatter mot staten, samt för att titta mot för att spannmål ej användes på grund av brännvinsframställning inom tider från spannmålsbrist. Tullavgift infördes 1591 vid importerat brännvin.[3] inledande gången enstaka tillverkningsavgift infördes till brännvin framställt inom landet plats 1638.[4] nära denna tidsperiod plats avgiften på grund av husbehovsbränning numeriskt värde tredjedelar från den liksom gällde till kommersiell brännvinsframställning, således kallad salubränning, liksom bara fick utföras från medlemmar från Bryggarämbetet.
Tillståndet på grund av kommersiell beskrivning drogs nära flera tillfällen in, då spannmålsskörden slog fel, till för att lätta vid spannmålsbristen.
År 1718 förbjöds husbehovsbränningen, efter för att den ägde ökat inom omfattning.[4] Supandet tycks dock ej äga minskat, samt 1731 tilläts därför åter husbehovsbränning till landägande personer vid ruralt område, dock belades tillsammans enstaka betalning "som endast komme brännvinssuparen mot last".
Därför har Systembolaget fått i uppdrag att med ensamrätt och utan vinstmaximering svara för all detaljhandel medHusbehovsbränningen blev rätt endast till dem vilket ägde minimalt en fjärdedels hemman samt på grund av borgare inom småstäderna såsom väsentligen livnärde sig tillsammans med jordbruk. samtliga andra fick skaffa sig sitt brännvin ifrån krogar alternativt utminuteringsställen.
Dessa plats inom sin tur skyldiga för att ta varan ifrån brännerierna, från vilka endast en begränsat antal skulle ett fåtal upprättas.[5]
Brännvinet ansågs äga enstaka särskilt skadlig verkan hos samerna, samt kalenderår 1723 kom enstaka kunglig förordning vilket bland annat förbjöd utskänkning från brännvin åt samer beneath marknader.
tid 1740 utfärdades totalt brännvinsförbud till Lappmarken, tillsammans smyghandel samt lönnkrögeri liksom följd.[6] vid 1723 års riksdag ägde prästen Nils Grubb inom Umeå yrkat vid en allmänt brännvinsförbud inom kurera landet, således för att ingen fick "varken hava, sälja alternativt supa brännvin". denne lämnade in ett text tillsammans med klagomål ovan dem bedrövliga följderna från dryckenskapen, vilket spridit sig inom hans landsända mot den grad för att "ingen kyrka funnes, varest icke någon brännvinskrog vore inrättad, var kyrkfolket berusade sig".
Riksdagsmännen insåg dock detta omöjliga inom en totalförbud. Tanken vid en sådant framkallade särskilt högljudd protester ifrån bönderna vid riksdagen, likt bedyrade för att "brännvinet vore på grund av dem detta endaste medikament" – på grund av för att ej prata ifall all den nytta dem ägde från dranken, till boskapens utfodring.[5]
År 1747 släppte riksdagen husbehovsbränningen fri, dock den fanns fortsatt belagd tillsammans betalning.
Samtidigt förbjöds bränning mot avsalu annat än inom större brännerier. på grund av för att åstadkomma besparing från säd begärde sekreta utskottet, för att Kungl. Maj:t genom meddelande mot landshövdingar samt konsistorier skulle uppmuntra människor för att bränna från diverse träd- samt rotfrukter, "varibland dem s. k. potatoes alternativt jordpäron aktas isynnerhet tillsammans med nytta behärska användas".[7]
Redan nära nästa riksdag 1751–1752 ändrades förordningen således för att gränsen mellan husbehovsbränning samt bränning mot avsalu således gott såsom utplånades.
Den bränningsavgift, såsom vid förra riksdagen lagts vid varenda jordbrukare, blev för tillfället utbytt mot enstaka förbrukningsavgift från varenda man ovan femton kalenderår, "antingen han nyttjade brännvin alternativt icke". Man utgick nämligen ifrån "att dem flesta från mankönet, ifall icke dageligen, dock beneath tiden [allt emellanåt] sig därav betjänade".[7]
I femte månaden i året 1756 förbjöds temporärt all brännvinsbränning vid bas från för att detta rådde spannmålsbrist.
Straffet på grund av brännvinsbränning blev 10 daler silvermynts böter samt negativt resultat från såväl bränningsapparaterna vilket varan – mot fördel till angivaren, liksom fick både dem 10 dalerna samt värdet från detta beslagtagna.[8] dock brännvinsförbudet ensamt visade sig ej effektivt nog samt kompletterades vid hösten identisk tid tillsammans med en påbud för att samtliga brännvinspannor skulle lämnas in mot kronomyndigheterna alternativt förseglas.
Beträffande dem stora, fast inmurade pannorna fanns detta dock tillräckligt för att utföra dem obrukbara genom för att taga försvunnen "hatten", "bröstet" samt piporna samt skära från falsen.[8] nära denna tidpunkt fanns inom land (som då inkluderade Finland) 169 132 brännvinspannor, vid enstaka befolkning från ungefär tre miljoner, likt lämnades in mot myndigheterna.[8][4]
Inte heller denna åtgärd visade sig dock räcka samt detta återstod ännu ett sektion pannor såsom ej lämnats in.
dem stora inmurade pannorna fanns detta ej alldeles omöjligt för att erhålla för att fungera igen, samt nya bränningsapparater fanns ej sålunda svåra för att tillverka. Straffet höjdes idag åter, till andra resan mot 50 dalers böter samt till tredjeplats resan mot negativt resultat från service samt borgarrätt alternativt inom saknad därav på grund av mansperson mot 20 par spö samt på grund av kvinna mot 20 par ris.
Fjärde gången någon beträddes tillsammans lönnbränning "skulle han försändas mot närmaste kronans fästning för att var inom 3 kalenderår behållas inom fängelse alternativt mot jobb efter omständigheterna". Förbudet upphävdes mot slut från riksdagen kalenderår 1760.[9]
Under Gustav III genomfördes flera olika regleringar från brännvinsframställningen.[4] 1 september 1772 förbjöds åter all brännvinsbränning, mot resultat från 1771 års missväxt.
1775 upphävdes förbudet, vid inrådan från Johan Liljencrantz dock brännvinsbränningen gjordes mot en statligt privilegium, en "regale". Avsikten plats för att förpakta, alltså arrendera ut, bränneriverksamheten, dock nådde ingen succé. Därför utfärdades 14 september 1775 enstaka förordning ifall statliga kronobrännerier, en förslag var Georg Gustaf Wrangel plats den drivande på baksidan.
1776 fanns 42 kronobrännerier, samt deras antal ökade senare mot 61. Produktionen nära dessa plats likt störst 1785, då den nedsänkt vid omkring 6 miljoner kannor, alternativt omkring 16 miljoner liter. 2 femte månaden i året 1776 infördes enstaka allmän frihet för att sälja brännvin, vilket alltså skulle anlända ifrån kronobrännerierna.
[1] Bland annat är målen att tillgången till alkohol ska begränsas, att efterfrågan på alkohol ska minskas, samt att öka kunskapen om konsekvenserna avEn ökande lönnbränning, nära sidan från kronobrännerierna, samt missnöje tillsammans med systemet tillsammans med kronobrännerier ledde mot för att detta 1787 ersattes tillsammans utarrendering från detta statliga bränneriprivilegiet mot personer liksom fick erlägga till detta inom spannmål.[4] Detta kallades arrendebränning, samt fortsatte fram mot 1798.
Samtidigt återinfördes rätten mot husbehovsbränning mot dem likt ägde haft denna korrekt före 1772 års förbud. Efter detta beslut ökade spritkonsumtionen inom land kraftigt.
1800-talet
[redigera | redigera wikitext]Prosten Carl Emanuel Bexell bildade inom slutet från 1820-talet Sveriges inledande nykterhetsförening.
Ett av de främsta och mest grundläggande politiska instrumenten för att nå detta mål är en restriktiv lagstiftning på alkoholområdetÄven Peter Wieselgren blev enstaka betydelsefull nykterhetsagitator. Efter politiska kontroverser kring nykterhetsfrågan beneath 1853-1854[3] infördes 1855 fräsch lagstiftning angående skildring samt salg från brännvin, samt skatteuttaget höjdes. nära denna tidpunkt infördes även enstaka åtskillnad mellan utskänkning, alltså krogverksamhet vilket serverade brännvin vid område, samt därför kallad minuthandel, vilket enbart skedde till avhämtning samt ett kvantitet angående minimalt enstaka halv kanna (1,3 liter),[3] senare enstaka liter.[4]
1860 förbjöds husbehovsbränningen,[4] samt besitter efter dess ej införts igen.
1900-talet
[redigera | redigera wikitext]Den 27 augusti1922 sade svenskarna nära ett folkomröstning nej mot rusdrycksförbud. inom USArådde nära identisk tidsperiod en rusdrycksförbud.
Vad utmärker den svenska alkoholpolitiken, hur har den fungerat och varför? Vad kan vi göra för att hantera alkoholens skadeverkningar, och samtidigt försvara dess positiva roller för samhälle och individ?Däremot tillämpades motboken inom land år 1917-1955.
Enligt en beslut 1972 från riksdagen fick detaljförsäljning alternativt servering ej ske mot ett individ såsom kunde antagas artikel beneath 18 kalenderår. Dessförinnan gällde serveringsåldersgränsen 16 kalenderår. [10] Staten ägde mellan 1974 samt 1986 enstaka majoritet från bryggeriet Pripps, såsom då plats landets största.
Den svenska alkoholpolitikens mål är att främja folkhälsan genom att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningarPå dåvarande svenske socialministernKarin Söders initiativ stängde Systembolaget vid lördagarna inom start från 1980-talet, vilket gällde fram mot runt 2000-2001.
När land gick tillsammans med inom EU efter folkomröstningen den 13 november1994 fanns enstaka viss bekymmer till för att alkoholkonsumtionen skulle stiga inom landet. bekymmer fanns ovan vilket såsom skulle hända tillsammans alkoholpolitiken inom land, dock dåvarande europaministerUlf Dinkelspiel lovade för att svenskarna även inom fortsättningen bör erhålla avgöra ovan sin personlig alkoholpolitik.
land fick mot enstaka start undantag ifrån EU:s regler för att sålunda gott vilket obegränsade mängder alkohol bör ett fåtal föras ovan avgränsningar, dock fick dock höja införselkvoten till alkoholhaltig samt maltdryck mot tre liter mot tidigare ett liter på grund av alkoholhaltig respektive 15 liter mot tidigare numeriskt värde liter på grund av ölen.
Sveriges alkoholpolitik syftar officiellt till att minska alkoholkonsumtionen i landet som ett led i att befrämja folkhälsan och minska de skadliga effekterna av alkoholenDessa regler skulle emellertid enbart gälla beneath enstaka övergång beneath numeriskt värde kalenderår samt sedan skulle frågan prövas vid nytt tid 1996. då detta fanns dags för att omförhandla, fordrade EU-kommissionen för att landet, land samt land i norden skulle släppa sina undantagsregler samt övergå mot dem gemensamma införselreglerna till all EU.
Den dåvarande svenska regeringen protesterade samt lyckades förlänga undantaget fram mot den 30 juni 2000. inom den avtal stod detta för att landet fanns tvunget för att vandra tillsammans vid dem gemensamma införselreglerna inom EU.
Det fanns dags för att omförhandla undantagsreglerna igen beneath hösten 1999 samt våren 2000.
Dåvarande finansministerBosse Ringholm begärde beneath en träff tillsammans med EU-kommissionären, likt ägde ansvaret på grund av EU:s inre handelsplats, Frits Bolkestein inom Bryssel den 31 januari 2000, för att Sveriges undantag skulle gå vidare för att gälla mot kalenderår 2005. Dock svarade Bolkestein för att landet skulle upphöra tillsammans med undantagen redan den 1 juli 2000 istället.
detta uppnåddes ett kompromiss då kommissionen inom april 2000 lade fram sitt förslag. Frits Bolkestein drog igen sitt krav vid för att Sveriges undantag skulle upphöra inom utbyte mot för att införselkvoterna vid maltdryck ifrån 15 mot 24 liter, samt vinkvoten ifrån 5 mot 20 liter inom tre samt en halvt kalenderår då EU:s gemensamma införselkvoter skulle gälla fullt ut.
Kommissionens förslag antogs sedan enhälligt från ministerrådet.
Efter dem överenskomna tre samt en halvt år, detta önskar yttra den 1 januari 2004, började EU:s gemensamma införselkvoter för att gälla samt fanns samt ett är kapabel ta in 20 liter starkvin, 90 liter alkoholhaltig samt 110 liter maltdryck mot landet. enstaka privatperson kunna ta in ytterligare utöver dessa kvoter ifall man förmå bevisa för att detta existerar till privatbruk.[11]