Kväv mig med din kärlek

 (Upprepning från verser kunna förekomma)                              

VAD existerar DÖDEN?

Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär

TÄNKVÄRDA TANKAR

 

På stigarna ni gått,

på solvarm åker

och inom höstlig skog

skall nya släkten vandra

och glädjas ovan spår ni lämnat kvar.

Hos oss likt stått Dig nära

skall Ditt ljusa minne leva.

 

Borta inom fjärran

solen för tillfället sig gömmer.

Flyende dagen

natten ren förföljer.

Ögat, likt stundom gråter,

stundom ler.

Aldrig den flydda dagen

mera ser.

 

Tack på grund av vilket ni givit

Tack på grund av vilket ni var

Tack på grund av ljusa minnen

som ni lämnat kvar.

Det fanns till oss varenda en boende inom ditt hjärta,

för varenda utav oss ni gjorde ditt allt.

Du deltog tillsammans med oss inom vår lycka samt smärta

Tack kära mormor, tackar till allt.

Minnet lever detta är kapabel ej jordas

Det är kapabel ej gömmas bland stoft samt grus

Nej, detta skall leva inom fågelsången

I blomsterdoft samt inom vindens sus.

 

Tack på grund av Din strävsamma arbetshand

Så snar mot för att hjälpa sålunda ofta den hann.

Tack till dem tjänande stegen ni gick.

Tack till all ömhet oss såg inom Din blick.

Du ägde en hjärta således innerligt gott.

Vi tacka Dig önskar på grund av allt vad oss fått.

Tack samt avsked ifrån oss Dina kära,

vi vet för att oss stod Ditt hjärta nära.

 

Var ej skrämd på grund av mörkret

ty ljuset vilar var

Det finns ju inga stjärnor

där intet mörker är

(Bo Setterlind)

 

Du gav mig älskade

Du gav mig pli

Oersättligt vid färden

i denna världen

Än existerar ej allt förbi.

 

Gryningen kommer tyst

tassande mot mig,

sätter sig vid min sängkant,

säger ingenting,

ser bara vid mig

med allvarsamma ögon

och jag förstår:

dagar existerar viktiga,

dagar existerar korta,

dagar existerar få.

(Lars Huldén)

 

Vi hann ej yttra dig farväl,

Ty döden kom således fort.

Men idag, oss yttra dig

Vårt tackar nära himmelrikets port.

 

Det fanns dagar  ljuva, sköna

i lycka skrivna

Det fanns andra från sjukdom sorg

och  smärta  rivna.

Men  varenda, varenda från Herren givna.   

 

Hur skönt för att inom ålderns

och levnadens höst

få lägga sitt huvud

till vila.

Och njuta den sömn

som ger ro samt tröst

och försvunnen ifrån skuggorna ila.

 

Långt bortom flod samt jämn samt täckt område samt strand

ligger lyckans ständigt solbelysta land.

Där existerar vägens uppgift, samt var existerar vilans bo

och ro existerar var visst till all vår längtan.

 

Snäll samt god ni ständigt varit

utan klagan smärtan dryckesställe

Ingen vet vilket ni äger lidit,

nu ni vilan funnit besitter.

Svår existerar sorgen, massiv för att bära,

tomt detta existerar inom hemmets vrå,

men vad allt ni gav oss kära

finns inom hemmet kvar ändå.

 

Ej sorg detta finns

som känns därför svår,

som då ett älskad

från oss går.

 

Tack till dem ljusa lyckliga år

för all din älskade samt godhet massiv

Minnet från dig skall lysa vår väg

där inom gränslös saknad oss går.

 

Stilla sålunda stilla ni somnat

tåligt din smärta ni dryckesställe

flitiga sker besitter domnat

minnet detta ljusa existerar kvar.

 

God samt trofast ni ständigt varit

utan klagan smärtan dryckesställe

ingen vet vilket ni äger lidit.

Nu ni vilan funnit besitter.

Svår existerar sorgen, massiv för att bära

tomt detta existerar inom hemmets vrå,

men vilket allt ni gav oss kära

finns inom minnet kvar ändå.

 

Du gled sålunda hastigt ur våra sker

käre far samt morfar, ni finns ej mer

Du flyttat för tillfället mot Guds sälla länder.

Hans vilja existerar detta blott såsom sker.

 

För oss samtliga fanns boende inom Ditt hjärta

för oss samtliga ni gjorde ditt allt

Du deltog inom lycka samt smärta

Hav tackar ni käre på grund av allt.

 

I höstvindens sus ni somnade stilla

Sjukdom samt bekymmer ej mer utför dig illa

Skön existerar vilan såsom natten ger

Gott för att känna till ni lider ej mer

O, vila inom frid

 

Snäll samt god ni ständigt varit

utan klagan smärtan bar,

Ingen vet vad ni besitter lidit

nu ni vila funnit har

Svår existerar sorgen massiv för att bära

tomt detta existerar inom hemmets vrå.

Men vilket allt ni gav oss kära

finns inom minnet kvar ändå.

 

Farväl gode Far,

Tack till Din älskade, vila inom ro.

Allt äger ni skänkt oss från fullaste hjärta

minnet från Dig hos oss ständigt skall bo.

 

Det existerar något bortom bergen,

bortom blommorna samt sången,

det existerar något på baksidan stjärnor,

bakom all hjärtat mitt.

Hören - något går samt viskar

går samt lockar mig samt beder.

Google's service, offered free of charge, instantly translates words, phrases, and pages between English and over 100 other languages

Kom mot oss, ty denna jorden

den existerar icke riket Ditt!

 

Alla skapar oss vår personlig

mening tillsammans livet

inom ramen från vad såsom existerar oss givet

- skugga samt solen, ont samt gott

bildar detta mönster vilket ar vår lott.

 

Pä år vilket farit oss tänka tillbaka    

och minnenas vikt oss ej tolka förmå

vem täljer dem långsamma nätternas vaka   

i möda samt bekymmer då oss voro små.

Vem beräknar dem tårar ett moder besitter gjutit

vem beräknar dem böner denna bett till sitt barn,

vem beräknar dem maskor denna tåligt besitter knutit

i offrande kärleks oslitliga garn.

 

Vad ni lidit ingen känner

ty ni egen din börda dryckesställe

syntes lycklig bland dina vänner

fast ni ständigt plågad var.

 

Frid susar träden kring hemmet ni älskat

farväl bugar blommorna, ni vårdat sålunda ömt

Tack viskar fågeln likt plats morgon dig hälsat

Tyst sjunger vinden — Vila inom frid

 

Allt vilket ni lidit oss nog ej förstått

men troget ni kämpa samt målet ni nått.

Vi ville därför gärna behålla dig kvar,

men ditt livsverk vid jorden idag fullbordat var.

Vi inte någonsin dig förlorar käre man samt far.

 

Farväl kära mor idag slut existerar din smärta,

tack till din älskade såsom varit således massiv.

Allt äger ni skänkt oss från bota ditt hjärta,

minnet från dig hos oss ständigt skall bo.

 

Till barndomshemmet oss städse dragits

varhelst inom världen oss vandrat besitter.

Nu besitter vår far ifrån oss tagits,

och oss står utspridda inom existensen kvar.

 

Tyst samt stilla levde ni Ditt liv

Stilla gick ni in inom för alltid frid.

 

Du rycktes därför hastigt

ifrån oss bort

från existensen mot döden

är vägen således kort.

Vi velat sålunda gärna

behålla dig kvar

men ditt livsverk vid jorden

nu fullbordat var

 

Så flera blev åren

Du vandrade här.

Så trogen samt verksam inom tiden

Nu mättad från ålder

förunnat Dig är

att njuta den eviga friden.

 

Ej bekymmer alternativt plågsam smärta mer

blott godhet såsom vår Herre

i sin nåd oss rikligt ger.

 

Nu hjärtats frid ej störes

av världens bekymmer mer

ty ni äger funnit landet

där solen ej går ner.

 

Livets slut

kan ingen hindra

Men vackra minnen

kan sorgen lindra.

 

Ingen kunna vid jorden svara

varför vissa saker sker

endast Gud förmå allt förklara

han oss ett gång svaret ger.

 

När krafterna långsamt domna

och ögat sin glans äger mist.

Hur skönt för att ifrån allt ett fåtal avsomna

och vilan hitta mot sist.

 

Du finns hos oss inom fågelsången

I stjärnenatten samt inom soluppgången

I syrenens prakt, inom vindens sus

I vågens glitter samt inom havets brus.

 

Sov mot vindarnas smekande låt

Sov beneath snöflingans vita fång

Sov ifrån sjukdom,  smärta samt strid

Sov inom fantastiskt frid.

 

I den ljuvaste tidsperiod ni somnade in.

—-

Oro samt smärta gav vika.

En för alltid vila för tillfället avvaktar dig

Hos Gud inom himmelen.

 

Vi visste ej för att slutet plats sålunda nära

Du lilla, utmattad mor kära

Ditt hjärta besitter klappat således varmt på grund av dem små.

Vi ville ni ej skulle lida så

I vår innersta tanke oss gömma en minne

av ditt ljusa, varma, goda sinne.

I allt ni gjorde ni ville oss väl.

Vi yttra tillsammans saknad: tackar samt farväl!

Vi lägga varligt ditt viktig mot ro

Vid hembygdens kyrka inom visshet samt tro.

 

Mor äger räckt ut handen

Far äger fattat den

och vid andra stranden

mötas dem igen.

 

Mycket existerar oss givet

mången avgift därför stor

men blott enstaka gång på denna plats inom existensen,

gives oss enstaka mor.

 

Gå fatta varenda Sanning, således våga all riktig,

Och forma detta Sköna tillsammans med glädje!

De tre dö ej ut bland menskors ätt,

Och mot dem ifrån tiden oss vädje.

Hvad tiden dig gaf må ni ge igen.

Blott detta Eviga bor inom ditt hjerta än.

(Esaias Tegnér)

 

Nu hemgården står tyst

och tom tillsammans blommor, träd

och fåglar Dina flitiga händer

har domnat samt slut existerar dagarnas id

Endast ditt goda hjärtas vittnesbörd

vi små frukter från växter tillsammans oss vid livets stig.

 

Vi binder enstaka krans från minnen,

de vackraste samt finaste oss besitter.

Vi vet för att den inte någonsin dör (om växter),

hos oss finns ni ständigt kvar.

 

Det finns inga mening till den saknad oss känner,

att ni lämnat oss existerar således svårt för att förstå.

Våra innersta idéer mot dig oss sänder,

du finns inom minnet därför nära ändå    ;

 

Tyst önskar oss gömma ditt solljusa minne

Ödmjukt oss böja vårt skalle inom bön

Din ärliga blick samt ditt vårglada sinne

Göm ej inom jorden hos Gud får ni lön.

 

Det bostad liksom ni älskat,

där blommor äger spirat,

det lämnar ni idag till ett skönare planet,

Den tomhet oss känner oss ej kunna förklara.

Tack på grund av detta goda ni strött vid Din färd.

 

Det dröjer länge innan oss förstått

och fattat helt för att ni till ständigt gått

Hos oss detta finns sålunda många kvar

av detta ni gjort samt detta ni var.

 

I moln går solen, enstaka flyktig

gäst existerar glädjen

vi snart den mista.

Och grupp, likt hjärta vid

hjärta fäst

likt spindelvävstrådar brista.

 

Jag saknar Dig

då solen samt bris ger bud angående vår

Jag saknar Dig

i kvällens tysta ensamhet

Jag saknar Dig

i all evighet.

 

När oss äger mognat samtliga

till resultat till dödens grabb

för för att såsom säden falla

på åkermannens land;

vi ber för att ni oss bärgar

hem mot din lycka då.

 

Klockorna ringa därför sakta  mot ro

min maka besitter funnit en mer ljus bo

Aftonens stjärnor lyser således blid

sov kära maka vila inom frid.

 

Vi ägt således många, detta bästa vid jorden

ett lyckligt bostad tillsammans Mor samt Far.

Nu existerar dem borta, för tillfället vilar dem kära

men minnet ifrån hemmet finns kvar.

Du mot en annat nation för tillfället far,

där ni får möta den ni saknat besitter,

vid sidan ifall Mor ni skall erhålla bo.

Vi önskar vila, samt för alltid ro.

 

Svårt existerar för att fatta vår saknad existerar massiv

Vi besitter ej längre inom existensen vår Mor

Fast länge oss anat oss dig skulle mista

Det smärtar således svårt då hjärtan dem brista

Din älskade samt godhet mot oss plats således massiv

Vi önskar dig vila inom frid kära Mor.

 

Ett synorgan äger slocknat, vilket strålat således skönt

Ett hjärta äger brustit, vars älskade oss rönt.

En kind besitter förbleknat liksom ständigt fanns röd.

Då vår kär _________ samt vår mor existerar död.

 

Du kämpat besitter enstaka kamp således hård

med sjukdom, svår för att bära.

Vi sökte samt ni fick den vård

som mänskligt sett man kunna begära.

Men ändå fick ni ifrån oss vandra

till för alltid ro samt vila

där ingen, ingen sjukdom är kapabel

Dig nå dit våra reflektioner ila.

 

Älskade rara Mor, kärast från allt inom världen.

Din älskade, vård samt lycka massiv,

skall lysa liksom stjärnor vid färden.

Vi sängar på grund av dig enstaka sista gång

och knäpper mot tackar våra sker.

Nu får ni lyssna mot änglars låt,

vid himmelens ljusa stränder.

 

I skogen var träden susar,

på stigarna var ni gått.

När vattnet mot båten brusar

och solen värmer sålunda gott.

Vi känner för att ni existerar oss nära.            

Vi minns allt detta goda liksom var.

Tack på grund av allt oss fått lära

för varenda minnen ni lämnat kvar.

 

Ännu enstaka tidsperiod ni drömde för att få

Ännu ett stund bland dem dina

Vår omtyckt mor detta blev ej så

Trots obruten vilja Din kraft kom för att sina

Nu existerar ni bortom all bekymmer samt smärta

Ditt minne bevaras således ljust inom värt hjärta.

Tack på grund av allt

 

Tack för att detta fanns ett människa vilket du

i denna period når allting gått itu

- enstaka människa sålunda hel, därför sund, sålunda god,

så adlig inom sin själ såsom inom sitt blod,

så sval samt sålunda ren, sålunda fri frän simpelt prål

som vita rosor inom enstaka silverskål.

(Bo Bergman)

 

Rofullt samt stilla ni somnade in

En ängel räckte dig sin hand 

Sida nära blad ni vandrade in 

i himmelrikets härliga nation

Det eviga existensen ni idag besitter nått

vi vet för att ni besitter detta väl

Älskade farmor, tills oss träffas igen,

säger oss en kärleksfullt farväl.

 

Ett verksamt liv äger slocknat ut

En flitig grabb besitter domnat

Mors arbetsdag äger nått sitt slut

och inom Guds grabb ni somnat.

 

Din kära stämma tystnat besitter

men vackert står ditt minne kvar.

Det dröjer länge innan oss förstått,

och fattat helt, för att ni på grund av ständigt gått.

Det existerar vilket något skulle finnas kvar

Din röst, Din blick ungdomligt fast samt klar.

Ditt varma leende därför ömt samt gott,

en foto från allt likt inte någonsin kunna bli stoft.

 

Ibland liksom hejdar sig tiden en stöt

någonting alldeles oväntat sker

Världen förändrar sig varenda solens tid

men ibland blir den inte någonsin densamma mer

(Alf  Henrikson)

 

Så små lokal enstaka människa tar vid jorden,

Mindre än en träd inom skogen.

Så stort tomrum denna lämnar efter sig.

En hel planet förmå ej beläggning det.

(Ingrid Arvidsson)

 

Mycket blir oss självklart, mången älskade massiv

Men blott enstaka gång inom existensen skänkes oss ett mor

När detta varma hjärta ej längre klappar denna plats

Då känner oss tillsammans med smärta detta bästa borta är.

 

Vår lycka fanns vår stor mängd tillgångar eller förmögenhet

Nu äger ni gått - min grabb blev tom

Nu viskar jag dem orden           

De vackraste jag vet

Du plats mitt allt vid jorden                     

Mitt allt inom evighet.

 

Tom blir platsen inom hemmets vrå

Tung blir vägen för att isolerad vandra.

Tack käre man till dem tid likt gått

Tack käre Far samt Morfar på grund av allt oss fått.

 

Vila inom frid ty dagen existerar slut,

ditt redbara hjärta besitter somnat.

Din livsgärning lever, den sinar ej ut,

fast banden inom döden äger domnat.

Vi tackar på grund av allt vilket inom existensen ni skänkt,

för älskade samt lycka, på grund av allt vilket ni tänkt,

må klockorna ringa mot vila.

 

Ibland liksom hejdar sej tiden en stöt

och någonting alldeles oväntat sker.

Världen förändrar sig varenda dygn,

men ibland blir den inte någonsin densamma mer.

 

En små ängel smög sig ned,

och tog min lillebror tillsammans med.

 

Så plats ni enstaka länk mot ett planet såsom var,

en epok sedan länge förliden.

Med hjärtat varmt samt tillsammans hjärnan klar

levde ni helt inom tiden.

Finge oss be angående ett gåva ännu

Det vore för att bli äldre således vackert såsom ni

och möta vårt öde sålunda värdigt liksom ni

när existensen levts färdigt.

 

Det likt inget synorgan någonsin besitter sett

och vilket inget hörselorgan någonsin besitter hört.

Det såsom ingen människotanke någonsin besitter kunnat ana.

Det äger Gud berett åt dem liksom älskar honom.

(1 kor. 2:9)

 

Ett hjärta därför varmt tillsammans med ställe på grund av envar,

i sorgen finns lycka på grund av allt vad ni gav,

av älskade samt vård mot dem ni höll från.

Redo för att hjälpa, lycklig inom Ditt sinne,

Du existerar vårt allra älskade minne.

 

I hemmet vilket ni lämnat, en tomrum synligt existerar.

Varthän oss blicken vänder, ni finns ej mera var.

Och oss liksom stod dig nära, vår saknad existerar därför massiv.

Från samtliga dina kära vårt tackar. Sov inom ro!

 

Allt existerar ömhet, allt existerar smekt från sker.

Herren egen utplånar fjärran stränder.

Allt existerar nära, allt existerar långt ifrån.

Allt existerar självklart människan likt lån.

(Pär Lagerkvist)

 

Plötsligt slocknar enstaka laga

som värmt samt givit allt.

Ett ljus blåses ut samt hastigt

känns allt därför isande kallt.

Någonting brister stilla

en röst samt ett låt dör ut.

Och strax förnimmer man tydligt

att ingenting existerar vilket förut.

(Bo Setterlund)

 

Tack till allt ni äger oss skänkt

för oss ni strävat, vid oss ni tänkt

Ditt goda hjärta, Ditt ljusa sinne

hos oss skall leva inom tacksamt minne.

 

Mor, ni gått för att möta Din Frälsare således kär.

Att inom åskådning byta den tro ni ägde på denna plats.

Hav tackar kära Mor till vård stor.

 

En gåva sålunda härlig, oss existensen skänkt

en farmor såsom ständigt vid oss tänkt.

 

Där satt ett små bevingat djur

på havets vilda kust,

långt borta uppgick solen

i gyllne morgonland.

 

Vi trodde samt hoppades in inom detta sista

ty till intet inom världen oss ville dig mista.

Men tiden plats ute samt existensen plats slut

från allt vilket ni lidit ni för tillfället vilar ut.

1:5 Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält

För oss fanns boende inom ditt hjärta

för oss ni gjorde ditt allt.

Du deltog inom lycka samt smärta

tack kära ni på grund av allt.

 

Det finns inga mening på grund av den saknad oss känner,

att ni lämnat oss existerar sålunda svårt för att förstå.     

Våra innersta reflektioner mot Dig oss sänder,

Du finns således nära ändå.

 

Tack på grund av älskade utan like.

Tack till säkerhet varm samt stor.

 

Den såsom redligt fyllt sitt rekrytering mot livets slut

han lämnar något kvar liksom icke plånas ut 

Han lämnar något kvar inom känsligt människohjärta

som mildrar sorgens gråt samt lindrar själens smärta 

Han lämnar kvar såsom tröst mot en bedrövat sinne 

det sista denne förmå ge, en ljust samt vackert minne

 

Begråt mig ej, för tillfället existerar jag lycklig vorden,

min plåga slutad samt min ande fri.

Jag lämnar er jag älskat maximalt vid jorden,

för för att hos Gud än mera lycklig bli.

 

Tillsammans inom kärlek

Tillsammans gick ni bort

Den period oss fick rå ifall er

blev alldeles på grund av kort

Omtanken, glädjen samt kärleken ni bar

vårdar oss inom minnet, allt rinns kvar.

Vi saknar er så!

 

Svårt för att fatta, vår saknad existerar massiv.

Fast länge oss anat oss dig skulle mista.

Det smärtar därför svårt då banden dem brista,

Din älskade samt godhet mot oss plats massiv.

Vi önskar dig Vila inom frid käre Far.

 

Händer knäppta, ögon slutna.

Livets sista krafter brutna.

Fröjd såsom varit, tår liksom runnit,

kval samt bekymmer, allt försvunnit.

Nu existerar stilla frid.

 

Vi saknar Dig samtliga

Du finns ständigt inom våra hjärtan

Du gav allt ur Ditt hjärta

Du lämnade en stort svart

sorgehål inom våra hjärtan

Vi kär Dig och

saknaden existerar stor.

 

När Dina steg besitter tystnat

finns ändå ekot kvar

när Dina ögon slocknat

jag varenda minnen besitter

Jag spar dem inom mitt hjärta

tar fram dem då samt då

så kommer ni på grund av ständigt

att existera på denna plats ändå.

 

Ditt minne lever detta kunna ej jordas

det kunna ej gömmas

bland stoft samt småsten

Nej, detta skall leva

i fågelsången

i blommors lukt och

i vindens sus.

 

Inget farväl

inga medvetna ord

Så fort samt tyst gick Du

bort ifrån vår jord.

Här går oss inom kvarlevor ur

Din svunna planet

Bland reflektioner samt minnen

som färgat Din härd.

 

Allt likt ni älskat

oss bilder för tillfället ger

Du talar samt skrattar

vi minns Dig samt ser.

 

Skönt existerar för att vila då krafterna domna

trött efter årens möda samt strid

Djupt inom den eviga vilan erhålla somna

vi önskar Dig samtliga vila inom frid.

 

Du fanns den goda

som ständigt fanns mot

Nu existerar ni borta

och tiden står still

Men glädjen för att haft Dig

kan inte någonsin förtvina

Vi minns Dig tillsammans med kärlek

och minnen sålunda fina

Tack på grund av för att ni plats ni.

 

Din lokal existerar tom nära fönstrets karm

där ni oss väntat ofta

Kring Din gestalt Din blick därför varm

blott minnets rosor dofta

 

Du fanns därför god, ni fanns således lycklig

Du lämnar bara vackra minnen

Så svår existerar ändå denna dag

så sorgsna våra sinnen

Men tackar på grund av allt vilket ni oss skänkt

vi vet ni vid oss ständigt tänkt

Tack på grund av våra lyckliga tid tillsammans.

 

Vi saknar dej så.

Tills den dagen då

vi ses igen, inom himmelen.

Du äger rest inom väg

på en uppgift långt bort

denna gång.

När oss ses igen bör du

få bamsekramar från oss,

som ni ständigt gav

när oss träffades.

 

Avskedets stund på grund av ständigt besitter kommit

solen besitter sänkt sina strålar inom frid

Borta till ständigt existerar Mor liksom oss älskat

borta ifrån världens bekymmer samt strid

Saknad från flera dock maximalt från dem Dina

leva ni skall uti minnenas led

Tyst existerar vår hälsning sakta oss viska

sov gott kära mor vila inom frid.

 

Minnet lever, detta är kapabel ej jordas

det kunna ej gömmas bland stoft samt småsten

Nej, detta skall leva inom fågelsången

i blommors lukt och

i vindens sus.

 

När Dig oss tackar räcker ej mening

Du fanns den godaste vid vår mark

Du ville oss ständigt således innerligt väl

Intet orätt fanns inom Din själ

Blott ljusa minnen inom hjärtat oss små frukter från växter

Av Dig såsom fanns samt förblir oss därför kär.

 

Frid viskar träden kring stugan ni älskat

Farväl bugar blommorna ni vårdat således ömt

Tack kvittrar fåglarna såsom plats morgon Dig hälsat

Tyst sjunger vinden farväl.

 

I hemmet liksom ni lämnat

ett tomrum stort för tillfället existerar

varthän oss vänder blicken

Du finns ej mera var

Du kommer inte någonsin åter

men minnet hos oss lever

av Dig oss höll därför kär.

 

Gråt ej ovan för att jag lämnat världen

och mitt utan sällskap tysta bo

Följ mig bara vid den sista färden

fram mot gravens tysta stilla ro

Där får jag åter möta

mina kära denna stund

jag länge väntat vid

Livets börda blev så

svår för att bära

sen jag lämnats att

ensam gå.

 

Ditt hjärta liksom klappat

så varmt på grund av dem Dina

ögon likt vakat

och strålat således ömt

Har stannat samt slocknat

till sorg på grund av oss varenda

men vilket ni oss gjort

skall inte någonsin bli glömt.

 

Ditt bostad liksom ni älskat

där blommorna spirat

lämnar ni idag

för enstaka skönare planet

Den tomhet oss känner

kan ej beskrivas

tack till detta goda

Du sått vid Din färd.

 

Så äger oss vandrat ni samt jag

i älskade grabb inom grabb

så besitter oss åldrats dygn till dag

i våra drömmars nation

Vår lycka plats vår stor mängd tillgångar eller förmögenhet

nu äger ni gått min grabb existerar tom

Nu viskar jag dem orden

de vackraste jag vet

Du plats mitt allt vid jorden

mitt allt inom evighet.

 

Jag sover gott,

ej mer jag smärta känner

Ty dödens ängel viskar,

sov inom frid

Gråt icke, kära maka,

barn samt vänner

Jag vilar tillfreds samt fri

från jordens strid.

 

Du längtade sålunda efter ljuset samt våren

när den kom gick ni hastigt ifrån oss

Vi hann ej ta en riktigt farväl

det känns således tomt efter

Dig käre man samt Far.

 

Tack på grund av livets hemligheter

Tack på grund av hjälp inom nödens stund

Tack till nåd vilket ingen mäter

Tack till evigt Fridsförbund.

 

När jag blir utmattad från levnadsåren

och tanken, handen ej orkar mer

När ögat dunkelt ser den sköna våren

och foten ingen stadga ger

Då önskar jag gärna vila

stilla drömma

och jordelivets varenda

mödor glömma.

 

I skogarnas sus bland

fåglarnas sång

finns friden på grund av söka själ.

Så önskar jag hitta min

himmel enstaka gång.

När mot existensen jag säger farväl.

 

Hör, hur då samt fjärran

helga klockors ljud

kallar utmattad hjärtan,

bjuder frid ifrån Gud.

 

På tonernas brygga jag dröjande gick

i sällsamma drömmar dit ovan,

av sommar samt solsken samt böljor jag fick

en sista förstående avskedsblick,

en sådan såsom bäst jag behöver.

(K A. Tavaststjerna)

 

Tyst slocknar enstaka mänsklig hjärna

Efter kalenderår från strävan samt id.

En växt ett människa ett himlakropp

Allt besitter sin bestämda tid.

(Jarl Hemmer)

 

Någonting brister stilla

en röst samt ett låt dör ut.

Och strax förnimmer man klart

att ingenting existerar likt förut.

Men skönt skall minnet leva

som växttäcke ovan mark samt småsten

och vad vilket såddes skall växa

och växt inom himmelskt ljus.

(Bo Setterlind)

 

Mycket blir oss självklart, mången älskade massiv

Men blott enstaka gång inom existensen skänkes oss enstaka mor

När detta varma hjärta ej längre klappar på denna plats

Då känner oss tillsammans med smärta detta bästa borta är.

 

När dina steg besitter tystnat finns ekot ändå kvar.

Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär

När dina ögon slocknat, oss samtliga minnen besitter.

Vi sparar dem inom våra hjärtan, tar fram dem då samt då,

så kommer ni till ständigt för att artikel denna plats ändå.

 

Vi ville därför gärna behålla Dig kvar,

men Ditt livsverk vid jorden idag fullbordat var.

 

Vårt liv, vår tidsperiod enstaka ljus inom sänder

så tyst samt stilla glider försvunnen

om många alternativt litet händer

är tiden ständigt lika begränsad

det nyttar ej för att titta sig angående

den tidsperiod såsom plats, liksom existerar, likt kom

är blott en lån ifrån evigheten

 

Svårt existerar för att fatta vår saknad existerar massiv.

Vi besitter ej längre inom existensen vår Mor.

Fast länge oss anat oss Dig skulle mista.

Det smärtar därför svårt då hjärtan dem brista.

Din älskade samt godhet mot oss fanns därför massiv.

Vi önskar Dig vila inom frid kära Mor.

 

I höstvindens susning ni somnade stilla,

nu sjukdom samt bekymmer ej mer ger dig illa.

Skön existerar vilan vilket grav ger

gott existerar för att känna till ni lider ej mer.

Frid ovan ditt minne.

 

Flitig plats handen likt idag äger domnat.

Varm fanns blicken liksom mist sin glans.

Vaket plats sinnet vilket stilla somnat.

Tomt existerar hemmet var ni ständigt fanns.

 

Kring Dig kära står oss alla

som Ditt hjärta inneslöt

Känner för tillfället hur smärtsamt dyrbar

i länken fanns såsom döden bröt    

Minnet tar ni ej inom graven

ljust bland oss detta lever kvar

Tag vårt tackar på grund av allt ni gav oss

under arbetsfyllda dar.

 

En Mors älskade

bär genom existensen.

Varmt tackar på grund av allt,

som rikt blev oss givet.

 

Gläds för att mitt lidande existerar slut

Gläds för att jag idag får vila ut

Minns mig såsom jag plats ett gång

Då allting sjöng ett livets låt

Minns dem reflektioner jag då tänkte

Minns den älskade jag er skänkte

 

Så plats ni enstaka länk

till ett planet såsom var,

en epok sedan länge förtiden.

Med hjärtat varmt

och tillsammans med hjärnan klar,

levde ni helt inom tiden.

finge jag be ifall enstaka gåva ännu,

det vore för att bli äldre därför vackert liksom du,

och möta mitt öde därför värdigt vilket ni,

när existensen levts färdigt.

 

Jag saknar Dig inom kvällens tysta ensamhet.

En grabb inom min, ett kamrat för att hålla från.

4 Han för mig in i festsalen, och alla kan se hur mycket han älskar mig

Jag saknar Dig då löv samt flingor falla.

Jag saknar Dig då bris små frukter från växter bud angående vår

och ni ej längre nära min blad står.

 

Det finns ej mening till den saknad oss känner,

att ni lämnat oss existerar svårt för att förstå

Våra innersta reflektioner mot Dig oss sänder,

Du finns inom minnet därför nära ändå.

 

Och för tillfället existerar lampan släckt

och för tillfället existerar natten tyst samt genomskinlig

och för tillfället stå samtliga minnen upp

från längst bort försvunna dar

och milda sägner flyga

kring vilket strimmor inom detta blå

och underbart samt vemodsfullt

och varmt existerar hjärtat då.

(Z.

Topelius)

 

Vacker inom livet

Vacker inför döden

Hennes lidande äger nått ett gräns

då något brister

Vi står utan sällskap då oss den bästa

av oss mister.

 

I morgonsolen synas vita segel,

av vattnets vindar

förs dem ut ifrån land.

Som svanar glida ut

ur vassens reden

de sig förflytta

till enstaka ytterligare strand.

(Bo Setterlind)

 

Det susar från sorg kring stugans trän.

Det viskar avsked ifrån tegens ren.

Kring hemmet ni älskat för tillfället vemod står.

Vi viska tillsammans,

farväl.

 

När höstlöven faller mot vinter oss går

med saknad samt sorg oss står nära Din bår.

5 Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält

Vi anade ej oss Dig skulle mista,

att sommaren såsom gått skulle bli din sista

ödmjukt oss viskar tackar samt farväl.

 

När jag existerar död skall jag existera överallt.

Jag skall existera solen samt puss Er panna.

Jag skall existera regnet såsom smeker till er hår.

Jag skall artikel vinden liksom torkar Era tårar.

Jag skall artikel molnen samt existera skuggan inom Era ögon

Och jag äger inte någonsin varit Er sålunda nära.

Sov ifrån sjukdom, bekymmer samt strid.

Sov inom fantastiskt frid.

 

Länge äger jag kämpat, lidit,

äntligen funnit gravens ro

Mycket äger jag längtat, bedit,

hos Jesus jag för tillfället lyckligt bor.

Ni, såsom lämnat på denna plats stå kvar,

sörj ej mig, Guds frid jag har.

 

Sörj ej ovan för att jag lämnat världen

och mitt utan sällskap tysta bo.

Följ mig bara vid den sista färden,

fram mot gravens tysta stilla ro.

Där jag åter träffar min kära;

den stund jag länge väntat vid,

Livets börda blev sålunda svår för att bära,

sen jag lämnades isolerad för att gå.

 

Det susar därför sakta inom vinden

en låt ifall tider likt flytt samt varit.

På stigar ni vandrat samt åkrar ni plöjt,

de vittnar angående tider likt farit.

När höstlöven faller mot vinter oss går,

med saknad samt sorg oss står nära din bår.   

 

Var finns detta bostad, dit sorgen ej hunnit?

Var finns den kind, var sorgsen tår ej runnit?

Det existerar vår lott för att äga samt för att mista,

se banden knytas samt titta banden brista.

Oändligt svårt dock existerar för att hjälplös bida

att titta ett kär samt älskad nära lida.

Tyst dryckesställe ni smärtan, tills ni ditt hembud fått,

tack på grund av all vård, vila inom frid, sov gott.

"Du saknas oss, mommo samt fammo"

 

Havet ligger solblankt samt speglar morgonrymden

mitt inom spegeln står ni vid enstaka skäras röda block.

Mil vid mil från stillhet. Blott någonstans ifrån vidden

kluckar likt enstaka ur en ensligt fågellock.

Fråga icke rymden hur länge skenet varar.

Fråga icke vågen vilket djupets gud befallt.

Simma, simma ut inom dem vita sommarmolnen.

Allting existerar enstaka spegling samt speglingen existerar allt.

(Jarl Hemmer)

 

Han låter mig vila vid gröna ängar;

Han till mig mot en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig var jag finner ro.

Ps.

23:2

 

Det existerar ifall aftonen man bryter upp,

vid solnedgången.

Det existerar då man lämnar allt.

Pär Lagerkvist

 

Solen den sjunker samt skuggan blir längre

dags existerar för att skiljas samt yttra farväl.

Kari Rydman (övers, från Wava Stürmer)