Ospecifika st-sänkningar kan möjligtvis kan vara frekvensbetingade

Figur 31. ST-sträckan samt mätpunkterna.

ST-sträckan motsvarar kammarmyokardiets platåfas samt sträcker sig ifrån J punkten mot T-vågen (Figur 12). vilket framgår inom Figur 12A är platåfasen långvarig vilket fullfölja för att merparten från kammarmyokardiet befinner sig inom den ungefär samtidigt.

inom Figur 12A framgår även för att membranpotentialen existerar relativt oförändrad beneath platåfasen. eftersom dem flesta myokardceller infinner sig inom platåfasen ungefär samtidigt samt membranpotentialen är oförändrad, således föreligger inga potentialskillnader inom myokardiet beneath platåfasen. Följaktligen är den normala ST-sträckan platt samt isoelektrisk (dvs inom nivå tillsammans med baslinjen).

ST-sträckans nivå existerar av yttersta intresse nära akut myokardischemi.

Myokardischemi drabbar inom princip ständigt en begränsat område, vars membranpotential rubbas under fas 2 (som utgör den tidiga repolarisationen). Då uppkommer skillnad inom membranpotentialen mellan detta ischemiska samt detta normala myokardiet. Skillnaden inom membranpotential bli enstaka elektrisk potentialskillnad likt leder mot för att ST-sträckan påverkas. Detta yttrar sig vid EKG-kurvan genom ST-deviation, vilket antingen existerar ST-höjning alternativt ST-sänkning.

ST-deviationens storlek mäts som höjdskillnaden (i millimeter) mellan J punkten samt PQ-sträckan. Se Figur 13 för modell vid mätning från ST-deviation.

Följande bör konstateras angående ST-sträckan, ST-höjning samt ST-sänkning:

• Den normala ST-sträckan är platt samt inom nivå tillsammans med baslinjen.
• ST-deviation (ST-höjning, ST-sänkning) mäts liksom höjdskillnaden (i millimeter) mellan baslinjen mot J punkten. Detta existerar aktuellt exempelvis nära akut hjärtinfarkt, såsom leder till ST-höjning och/eller ST-sänkning.
• Även angående ST-deviation existerar typiskt till akut myokardischemi således uppstår detta även vid en rad andra tillstånd.
• ST-sträckan förändras mjukt inom T-vågen.

  eftersom ST-sträckan samt T-vågen existerar elektrofysiologiskt sammankopplade brukar ST-förändringar ackompanjeras från T-vågsförändringar, vilket tillsammans betecknas ST-T-förändringar.

I vissa situationer existerar J-punkten suboptimal till mätning från ST-deviation. Detta beror vid för att detta kunna finnas en liten potentialskillnad inom myokardiet inom ögonblicket då J-punkten infaller (detta är kapabel leda mot sänkning från J-punkten).

Potentialskillnaden beror vid för att allt kammarmyokardium ej befinner sig inom noggrant identisk fas i aktionspotentialen; dem celler liksom aktiveras ursprunglig (början från QRS-komplexet) besitter kommit längre inom repolarisationen än dem liksom aktiveras senaste (slutdelen från QRS-komplexet). Då kunna detta alltså föreligga viss potentialskillnad inom start från ST-sträckan.

Detta existerar maximalt uttalat beneath kroppslig hårt arbete, såsom exempelvis nära arbetsprov (arbets-EKG). beneath arbetsprovet anses därför mätning från ST-deviation existera mer precis ifall mätningen görs inom J-60 eller J-80, vilka existerar belägna 60 respektive 80 millisekunder framför J-punkten (Figur 12D). Mellan J-60 samt J-80 existerar nämligen allt myokardium inom identisk fas samt eventuella potentialskillnader existerar minimala.

inom dagsläget rekommenderas alltså J-60-punkten på grund av granskning från ischemi beneath arbetsprov. till ischemidiagnostik inom vila (dvs vid vilo-EKG) används J-punkten (Thygesen et al; Fourth Universal Definition of Myocardial Infarction, 2019).

Som nämnt ovan kunna ST-T-sträckan påverkas från enstaka rad andra status, utöver ischemi. detta existerar fördelaktigt för att dela in ST-T förändringar inom huvudsakliga samt sekundära.

Primära samt sekundära ST-T-förändringar

Primära ST-T-förändringar beror på störd repolarisation och ses vid ischemi, läkemedelsbiverkning, elektrolytrubbningar (kalcium, kalium), takykardi, sympatikuspådrag osv.

Sekundära ST-T-förändringar beror på störd depolarisation som sekundärt orsakar störd repolarisation.

Detta ses exempelvis nära högergrenblock, vänstergrenblock, pre-excitation, kammarhypertrofi, ventrikulära extraslag samt pacemaker tillsammans med kammarstimulering.

nära dessa tillåtelse depolariseras kammarmyokardiet abnormalt samt detta leder mot abnormal repolarisation.

I klinisk praxis brukar den maximalt brådskande frågeställningen artikel ischemi. Klassiska fynd nära akut ischemi existerar ST-höjning och/eller ST-sänkning. nära evaluering från ST-höjning samt ST-sänkning används slutdelen från PQ-sträckan såsom referensnivå.

Vissa förespråkar TP-sträckan såsom referensnivå dock detta avrådes eftersom den är kapabel bli svårdefinierad nära takykardi. ST-höjning innebär för att J-punkten ligger ovan referensnivån. ST-sänkning innebär för att J punkten ligger beneath referensnivån.

Det existerar fundamentalt på grund av samtliga liksom träffar patienter inom klinisk praxis för att behärska särskilja olika ST-T-förändringar.

Nedan redovisas karaktäristika på grund av olika typer från ST-sänkningar, ST-höjningar samt T-vågsförändringar.

ett noggrannare samtal följer framgent.

ST-sänkningar

ST-sänkning mäts inom J-punkten (antal millimeter J punkten ligger nedanför referensnivån). Man accepterar ST-sänkning <0,5 mm inom samtliga avledningar (observera dock för att samtliga ST-sänkningar inom V2 samt V3 existerar misstänkta). Figur 14 är ett atlas ovan ST-sänkningar, denna bör studeras noggrant.

Primära ST-sänkningar

Normalfysiologisk ST-sänkning uppkommer nära kroppslig ansträngning och existerar uppåtsluttande, oftast <1 mm samt normaliseras begränsad efter aktiviteten upphört.

Hyperventilation kunna även orsaka uppåtsluttande ST-sänkningar. titta Figur 14 A.

Digitalis (digoxin) ger bågformade ST-sänkningar inom dem flesta avledningar (Figur 14 B). Sympatikuspådrag samt hypokalemi förmå ge ospecifika ST-sänkningar (Figur 14 B).

Hjärtsvikt förmå orsaka ST-sänkningar inom vänstersidiga avledningar (V5-V6, aVL samt I) samt dessa sänkningar existerar liksom regel horisontella alternativt nedåtsluttande.

Supraventrikulära takyarytmier är kapabel även ge ST-sänkningar.

Dessa existerar vanligtvis horisontella alternativt aningen uppåtsluttande samt tydligast inom V4-V6.

ST-sänkningar pga takyarytmi normaliseras inom några minuter efter arytmin upphört.

ST-sänkningar mot resultat från akut ischemi äger nästan ständigt horisontell alternativt nedåtsluttande ST-sträcka (detta existerar egentligen en krav). Horisontell ST-sänkning talar många starkt på grund av akut ischemi. ST-sänkningar tillsammans med uppåtsluttande ST-sträcka orsakas sällan från akut ischemi dock detta finns en undantag; ifall uppåtsluttande ST-sänkningar samt prominenta T-vågor föreligger inom merparten från bröstavledningarna (V1–V6) förmå detta tyda vid akut ocklusion inom LAD-kärlet.

Detta kallas de Winters tecken (Figur 14 C).

Sekundära ST-sänkningar

Vid vänsterkammarhypertrofi, högerkammarhypertrofi, vänstergrenblock, högergrenblock samt pre-excitation existerar depolarisation från kamrarna störd, vilket utför för att även repolarisationen blir störd.

nära dessa status ses inom princip ständigt ST-sänkningar samt T-vågsförändringar samt dem existerar således förväntade. Dessvärre kan dessa sekundära ST-T-förändringar försvåra analys från akut ischemi.

Detta diskuteras inom detalj senare men till nuet räcker detta för att konstatera för att dessa status ger sekundära ST-sänkningar samt T-vågsförändringar inom vissa avledningar. Se Figur 14 D. En pacemaker som stimulerar inom kammarmyokardiet orsakar även sekundära ST-T-förändringar eftersom depolarisationen sker onormalt (via pacemaker-elektrod placerad inom motsats till vänster kammares apex).

ST-höjningar

Graden från ST-höjning mäts inom J-punkten.

ST-höjning inom samband tillsammans med bröstsmärta existerar en potentiellt livshotande fynd eftersom detta är kapabel visa akut transmural ischemi (dvs ischemi vilket omfattar många myokardium). detta finns dock flera differentialdiagnoser vilket måste beaktas samt därför existerar detta viktigt för att behärska känna igen ischemiska ST-höjningar.

enstaka linjär alternativt konvex ST-sträcka talar starkt till akut transmural ischemi medan ett konkav ST-sträcka talar emot – men utesluter inte – ischemi.

ST-höjningar orsakade från ischemi uppstår inom anatomiskt intilliggande avledningar. dem ackompanjeras oftast från ST-sänkningar inom andra avledningar. enstaka atlas samt noggrannare samtal flöjer inom ischemikapitlet.

Se Figur 15.