fewwall.pages.dev






Varför dna kan inte lämna cellkärna

Cellkärna

En cellkärna alternativt nukleus existerar enstaka struktur inom celler, liksom existerar insluten inom en membran, samt innehåller huvuddelen från cellens arvsmassa. Cellkärnan styr cellens funktioner genom för att reglera produktionen från proteiner.

dem flesta celler inom människokroppen besitter enstaka cellkärna, dock vissa celler (såsom skelett muskelceller) äger flera kärnor, samt mogna röda blodkroppar äger inga cellkärnor.[1]

Cellkärnans insida besitter ett vätska liksom inom sin sammansättning liknar den inom cytosolen. Kärnan besitter en nätverk från kromatintrådar, likt består från DNA samt proteiner.

nära celldelning drar sig kromatintrådarna ihop sig mot grövre trådar, vilket kallas på grund av kromosomer.[1]

Cellkärnan besitter en eget membran, liksom består från numeriskt värde lipidmembran. Mellanrummet mellan dessa numeriskt värde membran existerar sammanfogat tillsammans med detta korniga endoplasmatiska retiklet. inom detta dubbla membran finns även porer var molekyler transporteras mellan kärnan samt cytosolen, inom informationsutbytande syfte.[1]

De organismer vars celler äger cellkärna, bland annat växter samt vilt, klassificeras liksom eukaryota organismer, medan dem vilket saknar cellkärna (bakterier samt arkéer), kallas prokaryoter.

Delstrukturer

[redigera | redigera wikitext]

Kärnan existerar den största organellen inom djurceller.[2] Medeldiametern på grund av däggdjursceller existerar ungefär 6 mikrometer samt dem upptar ungefär 10% från cellens volym.[3] Inuti cellkärnan finns ett trögflytande vätska såsom liknar cytosolen, den vätska vilket finns inom cellen utanför kärnan.[4] inom mikroskop ser kärnan ut likt enstaka kompakt, inom stort sett rund organell.

Det är dock inte alla celler som har en cellkärna

Större molekyler förmå passera endast genom särskilda porer inom membranet medan mindre molekyler passerar detta spontant.

Kärnmembranet samt dess porer

[redigera | redigera wikitext]

Kärnmembranet består från numeriskt värde dubbla membran, detta inre samt detta yttre, åtskilda från en mellanrum vid 10 mot 50 nanometer.


  • varför dna förmå ej lämna cellkärna

    • detta omsluter kärnan fullständigt samt åtskiljer cellens genetiska ämne ifrån den omgivande cytoplasman. detta utgör vid detta sätt ett barriär såsom utför för att makromolekyler ej är kapabel röra sig fritt ifrån kärnan mot andra delar från cellen.[5]

    Det yttre kärnmembranet hänger kontinuerligt samman tillsammans med detta korniga endoplasmatiska nätverket samt existerar liksom detta prickigt från ribosomer.[6] Utrymmet mellan kärnmembranen hänger kontinuerligt samman tillsammans med detta inre från detta endoplasmatiska nätverket.

    DNA – cellens bruksanvisning

    I kärnmembranet finns små porer liksom utgör små tydliga vattenkanaler genom detta. varenda por existerar uppbyggd från flera proteiner, därför kallade nukleoporiner. detta finns 50 mot 100 proteiner inom enstaka por samt dem balanserar tillsammans ungefär 125 megadalton.[2] kurera porens diameter existerar 100 nanometer, dock vid bas från dem reglerande proteinerna nära porens mitt existerar själva hålet, var molekyler förmå passera igenom membranet, endast ungefär 9 nm brett.

    Detta innebär för att små vattenlösliga molekyler kunna passera fritt, medan större molekyler, likt nukleinsyror samt större proteiner förhindras för att passera genom poren.

    I varje mänsklig cell finns en kopia av hela vårt DNA, tätt packat i våra kromosomer

    till dessa molekyler finns andra mekanismer, vilket aktivt transporterar dem molekyler liksom cellen behöver förflytta mellan kärnan samt cytosolen. enstaka normal däggdjurscell besitter mellan 3000 samt 4000 porer inom kurera kärnmembranet.[7] varenda sådan por besitter ett toroidformad, åttfaldigt symmetrisk struktur likt håller samman detta inre samt detta yttre membranet samt formar en hål genom båda.[8] enstaka därför kallad kärnkorg existerar sammankopplad tillsammans ringen från porproteiner samt sträcker sig in inom kärnans plasma samt ett serie små trådliknande utväxter sträcker sig ut inom cytoplasman.

    Båda dessa strukturer bidrar mot för att binda dem proteiner såsom transporterar molekyler mellan kärnan samt cytoplasma.[2]

    De flesta proteinerna samt ribosomdelarna samt enstaka sektion från DNA transporteras genom dessa porer inom ett process såsom förmedlas från enstaka släkt från transport-faktorer vilket kallas karyoferiner.

    dem flesta karyoferinerna interagerar direkt tillsammans med den molekyl dem transporterar, dock ett sektion använder anpassningsproteiner.[9]Steroider vilket kortisol samt aldosteron förmå diffundera genom cellmembranet in inom cellens cytoplasma samt var bindas mot kärnreceptorer, proteiner vilket transporteras in mot kärnan. var fungerar dem vilket stimulerande transkriptionsfaktorer då dem binds mot sina mottagare.

    då dessa mottagare ej är kapabel binda mot sitt kemisk budbärare i kroppen begränsar dem användningen (uttryckandet) från motsvarande gen.[2]

    Kromosomer

    [redigera | redigera wikitext]

    Cellkärnan innehåller merparten från cellens genetiska ämne, inom struktur från en antal raka DNA-molekyler vilket organiserats inom strukturer såsom kallas kromosomer.

    beneath större delen från cellcykeln existerar kromosomerna strukturerade inom ett kombination från DNA samt proteiner liksom kallas kromatin. beneath celldelningen blir kromatinet väl synligt. detta existerar inom denna struktur såsom kromosomerna existerar maximalt välkända.

    Det finns numeriskt värde typer från kromatin. Eukromatin existerar den mindre kompakta formen från DNA.

    Den innehåller gener såsom uttrycks ofta.[10] Den andra typen, heterokromatin, existerar mer kompakt.

    DNA-molekylen består av två långa kedjor som är spiralvridna och via vätebindningar sammanbundna till en dubbelspiral

    Den innehåller DNA liksom transkriberas ganska sällan. beneath interfas organiseras kromatinet inom åtskilda områden,[11] därför kallade "kromosomrevir" (engelska chromosome territories).[12] Aktiva gener, likt vanligtvis finns inom den eukromatiska delen från kromosomen, befinner sig oftast nära kromosomrevirets gräns mot andra kromosomrevir.[13]

    Antikroppar mot vissa kromatin-former, särskilt nukleosomer, besitter satts inom samband tillsammans med vissa autoimmuna sjukdomar, mot modell systemisk lupus erythematosus.[14] detta existerar oklart vilken roll dessa antikroppar kunna spela inom uppkomsten från dessa sjukdomars symptom.

    Referenser

    [redigera | redigera wikitext]

    Noter

    [redigera | redigera wikitext]

    1. ^ [abc] småsten et al. (2006) Människokroppen: Fysiologi samt anatomi s.

      Det mesta av arvsmassa i en människocell finns i kärnan (lite finns i mitokondrierna)

      49-50

    2. ^ [abcd] Lodish, H; Berk A, Matsudaira P, Kaiser CA, Krieger M, Scott MP, Zipursky SL, Darnell J. (2004). Molecular fängelse Biology (5th). New York: WH Freeman. ISBN 0-7167-2672-6 
    3. ^ Molecular Biology of the fängelse, Chapter 4, pages 191–234 (4th).

      Garland Science. 2002 

    4. ^Clegg JS (1984). ”Properties and metabolism of the aqueous cytoplasm and its boundaries”. Am. J. Physiol. 246 (2 Pt 2): sid. R133–51. PMID 6364846. http://ajpregu.physiology.org/cgi/pmidlookup?view=reprint&pmid=6364846. 
    5. ^Paine P, Moore L, Horowitz S (1975). ”Nuclear envelope permeability”. Nature 254 (5496): sid. 109–114.

      DNA:t finns i cellkärnan

      doi:10.1038/254109a0. PMID 1117994. 

    6. ^WERNER W. FRANKE, ULRICH SCHEER, GEORG KROHNE, and ERNST-DIETER JARASCH (1981). ”The Nuclear Envelope and the Architecture of the Nuclear Periphery”. The Journal of fängelse Biology 91: sid. 39–50. 
    7. ^”Ch3”. Human Physiology (3rd).

      Saunders College Publishing. 1996 

    8. ^Shulga N, Mosammaparast N, Wozniak R, Goldfarb D (2000). ”Yeast nucleoporins involved in passive nuclear envelope permeability”. J fängelse Biol 149 (5): sid. 1027–1038. doi:10.1083/jcb.149.5.1027. PMID 10831607. 
    9. ^Pemberton L, Paschal B (2005). ”Mechanisms of receptor-mediated nuclear import and nuclear export”. Traffic 6 (3): sid. 187–198.

      Cellkärnan och dess funktioner

      doi:10.1111/j.1600-0854.2005.00270.x. PMID 15702987. 

    10. ^Ehrenhofer-Murray A (2004). ”Chromatin dynamics at DNA replication, transcription and repair”. Eur J Biochem 271 (12): sid. 2335–2349. doi:10.1111/j.1432-1033.2004.04162.x. PMID 15182349. 
    11. ^Schardin, Margit; Cremer, T; Hager, HD; Lang, M (1985). ”Specific staining of human chromosomes in kinesisk hamster x man hybrid fängelse lines demonstrates interphase chromosome territories”. Human Genetics (Springer Berlin / Heidelberg) 71 (4): sid. 281–287.

      doi:10.1007/BF00388452. PMID 2416668. Arkiverad ifrån originalet den 13 september 2019. https://web.archive.org/web/20190913011029/http://www.springerlink.com/content/lv101t8w17306071/. Läst 23 oktober 2011. 

    12. ^Lamond, Angus I. (24 april 1998). ”Structure and Function in the Nucleus”. Science 280 (5363): sid. 547–553. doi:10.1126/science.280.5363.547.

      PMID 9554838. 

    13. ^Kurz, A; Lampel, S; Nickolenko, JE; Bradl, J; Benner, A; Zirbel, RM; Cremer, T; Lichter, P (1996). ”Active and inactive genes localize preferentially in the periphery of chromosome territories”. The Journal of fängelse Biology (The Rockefeller University Press) 135 (5): sid. 1195–1205.

      Från cellkärnan styrs det mesta som händer i cellen

      doi:10.1083/jcb.135.5.1195. PMID 8947544. PMC: 2121085. Arkiverad ifrån originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929104104/http://intl.jcb.org/cgi/content/abstract/135/5/1195. Läst 23 oktober 2011. 

    14. ^NF Rothfield, BD Stollar (1967). ”The Relation of Immunoglobulin Class, Pattern of Antinuclear Antibody, and Complement-Fixing Antibodies to DNA in Sera from Patients with Systemic Lupus Erythematosus”. J Clin Invest 46 (11): sid. 1785–1794.

      doi:10.1172/JCI105669. PMID 4168731. 

    Källor

    [redigera | redigera wikitext]

    • Olav, Sand; Sjaastad, V. Øystein; Haug, Egil; Bjålie, Jan G.; Bolinder-Palmér (översättning); Grönwall, Karin (översättning); Olsson, Kristina (översättning) (2006) Människokroppen: Fysiologi samt anatomi. andra upplagan.

      Liber ISBN 978-91-47-08435-7

    Externa länkar

    [redigera | redigera wikitext]